FESTSTÄMNING

Den bakvända logik med vilken vårt samhälle reagerar på uppdagade trakasserifall är frustrerande, men i sin grymhet till och med skrattretande. Det känns som om förfäran och tvivel bara leder till självömkan och ett panikartat behov av att förklara saken färdigbehandlad i det skede när bara toppen av isberget ännu kan skönjas. Istället för att fokusera på att rätta till problemen och orättvisorna, beklagar vi oss över att stämningen nu är lite otrevlig, när vi måste tala om sådana här saker. Det verkar som om det största bekymret är att ’vi nu inte ska glömma att det också finns bra män och att alla inte blir trakasserade hela tiden’. Inspirerad av kommentarer som jag läst ville jag skriva en satir om en arbetsplats där de här samtalen verkligen förs ansikte mot ansikte.